När livet kommer i vägen

Senaste veckan var tänkt som en mellanhård vecka, men det borde jag ha fattat efter alla dessa år att julveckan inte funkar bra träningsmässigt. Jag har alltid haft en svacka då. Det är alldeles för mycket som ska göras. Eftersom jag inte är ledig över jul (jobbar inom vården) har jag inte massa ledig tid att träna på när själva julaktiviteterna tar en del av den lediga tiden. Fast vad gör egentligen det? Det är väldigt trevligt att umgås med föräldrar, syskon och syskonbarn! Extra mysigt med en sprillans färsk brorson som tittade ut en dryg vecka före jul!

Jag fick ändå ihop nära åtta timmar träning under veckan, så jag ska inte klaga. På lördagen körde jag upp till Hunnebo för att, tillsammans med min ena bror, lyfta av utombordaren från segelbåten. En fyrtaktare, 9.9 hk, som väger ca 50 kg. Jag har gjort det ensam tidigare och ville helt klart ha hjälp den här gången! Kan jag logga det som ett styrketräningspass?

Sen ner till Göteborg igen och framåt kvällen gav jag mig på ett försök på 300 W i en timme. Jag hade tänkt vädra ut rummet innan, för att sänka temperaturen, men glömde det. Den första halvtimmen av passet gick bra. Men när jag närmade mig 40 minuter började jag bli väldigt varm. Förbi 40 minuter kom även illamåendet och jag var överhettad. Trots att jag drack mycket vatten och hade två fläktar med fullt blås på armlängds avstånd framför mig. Men rummet var ca 22 grader varmt, och det är 4-5 grader för mycket för såna här galenskaper. Vid 45 minuter hade jag fått nog och bestämde mig för att avbryta. Benen kändes bra, och det var ett gott tecken. Givet bättre förutsättningar känner jag mig säker på att det skulle ha gått bra. Jag får se det som en generalrepetition. Och 300 W i 45 minuter är för all del inget skitpass.

På söndagen, alltså i dag, var det tänkt att vi skulle köra distans utomhus, men väder, eller snarare väglag, gjorde att vi bestämde oss för att ställa in. Min plan var då att hoppa upp på testcykeln och pannbena mig igenom fyra timmar på 200 W eller strax under. Det gick inte. Kanske var det urladdningen på lördagskvällen som spökade. Kanske var det sömnbristen och stressen under veckan som hann ikapp. Kanske var det slarv med vätskeintag. Men det gick inte. Två timmar på 200 W och sen tackade jag för mig.

Kommande veckan ser bättre ut på alla vis. Mer ledig tid. Färre måsten. Så då blir det åka av!

Gott nytt cykelår!