onsdag 9 december 2015

Blod, misär och timrekord!


Rubriken må verka lite kvällstidningsaktig, men är förhållandevis korrekt. I början av november körde jag, som jag redan skrivit om, ett laktattest här hemma för att ha en referens inför vinterträningen och också för att se hur illa det var ställt med konditionen. Och illa var det. Se själva!


Redan vilolaktatet var i överkant, men ändå inom det rimligas gräns. Därefter följde inte den platå som ska finnas, utan en tilltagande ökning av laktatet. Visst, jag hade för få steg och för stora hopp i början, så kurvans form är inte riktigt jämförbar med de test jag har gjort, och kommer att göra, senare. Men platån, om den hade bildats, hade kanske varit runt 3 mmol/L… Testet var halvspontant, och jag ville spara på testremsorna, så därför blev det så kort och brant.

En kalendermånad senare, 4 december, körde jag nästa test. Samma upplägg, men tätare steg. Jag började på 125 W och höjde med 25 W per steg. Sista steget blev 350 W, men där var jag för trött i benen för att fullfölja, och avbröt efter en dryg minut. Det blev för jobbigt att justera motståndet för fallande kadens. Det var ändå inte menat att vara ett test till utmattning, utan främst för att få fram en bra laktatprofil. Jag förbannar min bedrövliga kapillärfyllnad, för tre av testremsorna lyckades jag inte få ut blod nog för. Därav luckorna i laktatkurvan vid 8, 20 och 28 minuter. Den vid 28 minuter saknar jag mest, eftersom skillnaden är ganska stor mellan 24 och 32 minuter. Att få lite mer koll på hur abrupt övergången är där hade inte skadat. Men oavsett, så fick jag veta det mesta jag ville veta, och förbättringen från månaden innan är betydande.

I diagrammet här har jag lagt in resultatet från båda testen. De är inte helt jämförbara eftersom stegringstakten är olika, men skillnaderna skulle varit större om testerna var likadant utförda. Cirklar är från decembertestet, medan fyrkanterna är från novembertestet.


Det är en bra bit kvar till de laktatnivåer jag vill nå, men nu känns målen betydligt mer realistiska än för en månad sen!

På lördagen körde jag tre timmar inomhusdistans. Det är väl en form av misär, men mer misär kommer senare. I stället vill jag visa hur pulsen uppförde sig. Effekten höll jag konstant genom hela perioden, och jag gjorde inga avbrott. Vid ett par tillfällen höjde jag motståndet, sänkte kadensen och ställde mig upp, för att avlasta rumpan en stund, men behöll ungefär samma effekt. Jag körde passet på fastande mage, och drack bara vatten före och under. Under 130 minuter var pulsen jämn och ökade inte. Men vid 130 minuter började pulsen stiga tydligt. 10 slag upp på 50 minuter. Jag tolkar det som att det då uppstod ett skifte i kolhydratförsörjningen i kroppen. Ungefär samtidigt började också de första hungerskänslorna komma. Så här såg det ut.


På söndagen blev det ett distanspass utomhus. Premiär för vintern för MCK Damelits vinterdistans. Ända fram till morgonen rådde det tveksamhet om passet skulle bli av, men en snabb koll på väderprognosen och minikonferens via Facebook beslöt vi oss för att ändå cykla. Och tur var väl det. Visst blåste det en hel del, men skyfallet som prognosen dagen innan utlovade syntes inte till. Dessutom var det varmt, hela tio plusgrader! Vi blev fyra tappra själar som mötte upp vid startplatsen, och en rutt som skulle ge lite vindskydd inne i skogarna drogs upp. Vi cyklade via Landvetter och Härryda till Härskogen, Lerum och sen till Olofstorp där vi sen tog gamla banvallen in mot Hjällbo och ner till Gamlestan, där vi skildes åt. Det kom lite regn av och till, men det blev aldrig så mycket att det var besvärligt eller kallt. Vinden var värre. Mellan Olofstorp och Hjällbo kom det några vindstötar som nästan stoppade upp oss helt. Misären kom på besök först sista 15-20 minuterna av rundan, när regnet tilltog och det blev ordentligt kallt om händerna. Jag saknar vattentäta handskar, men det går rätt bra så länge det är varmt och regnmängden är låg. Vid ösregn funkar det inte längre. Ändå en bra runda, med fyra timmar lugn distans.


Rekordet så!
Efter en vilomåndag bestämde jag mig för att se hur mycket jag skulle klara under en timme. Begreppet FTP känner de flesta till, men det verkar finnas lite olika definitioner på det. FTP står för "Functional Threshold Power", på svenska "funktionell tröskeleffekt". Funktionell betyder den praktiskt genomförbara nivån. Den definition jag har valt att använda mig av är den högsta snitteffekten under exakt en timme, vid en total maxning. Det finns många sätt att uppskatta FTP, men det bästa testet är ändå att faktiskt bita ihop och köra en maxning under en timme. Här spelar förstås den mentala biten en stor roll. Tricket är att köra hårt nog för att det ska vara den maximala nivån, men ändå inte så hårt att det är för hårt och man tvingas avbryta och misslyckas. I praktiken blir alltså snittet sannolikt lite lägre än det teoretiskt möjliga. Men då kanske det där med "funktionell" blir relevant i alla fall…

Min ambition var att börja på 285 W och försöka öka gradvis om det kändes bra. Det blev snabbt ca 290 W i stället, och jag kunde faktiskt hålla den nivån och öka svagt under andra halvtimmen. Halvvägs in i timmen bestämde jag mig för att "spurta" sista tio minuterna, och så blev det. 295 W blev snitteffekten, med snittpuls på 166, vilket är under vad jag brukar räkna som tröskelpuls (ca 170). Det bästa var att det kändes rätt så lätt. Spurten på slutet var tuff, och jag vred väldigt snabbt ner motståndet när timmen var över! 295 W med 69 kg ger närmare 4.3 W/kg. Jag har aldrig varit bättre!


4 kommentarer:

  1. Hej! Trevlig och lärorik läsning! Angående kappilärfyllnad, du kan ju prova om du får ett bättre utbyte från tex örsnibbarna! Torka dem rena först :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo tack, som om det inte är svårt nog att åderlåta under trampning... :)

      Radera
  2. Hallå! Visst är det kul med knasiga sökord? ;) Men ledsamt att du inte kommer åt dem!
    Jag har inte aktiverat något, Blogger började samla statistik direkt. Du går alltså in under statistik - trafikkällor (men det låter det ju som du gjort om du får felmeddelande). Kanske är detta ett ärende för Bloggers support. Hoppas du kan få hjälp att få fatt på alla knassökningar! Mina personliga favoriter är fortfarande "gipsad arm resårbyxor" och "så rädd för sjöhästar", men listan kan göras lång ;)

    SvaraRadera
  3. Hej. Hur/med vad genomförde du laktattesterna?

    SvaraRadera