Välkommen!

Välkommen till min blogg!

Det är inte min första, utan jag hade en för 5-6 år sen som också handlade om cykling, men då var min cykling inte alls lika prestandainriktad och jag var mycket mer av en cykelaktivist än jag är i dag.

Denna blogg kommer i stället att handla om min nuvarande cykling, hur jag tränar och hur jag tänker kring träning och olika träningsformer. Inledningsvis kommer mycket fokus att hamna på min väg tillbaks till formen efter obegripliga sju veckor utan konditionsträning.

Obegripligt eftersom jag inte hade nån anledning att göra ett så långt uppehåll. Det var inte planerat, utan bara blev. I början mest på grund av den nya segelbåt som mina två bröder och jag skaffade oss, men sen allt mer av lättja. Det är attans bekvämt att inte träna. Fritiden flödar över av ledig tid att bara slösa bort. Slösa bort framför ännu en Wikipedia-artikel om ryska örlogsfartyg, celldöd, Plutos geologi eller bronsgjutning.

Men jag ska backa bandet lite först. Inför tävlingssäsong 2015 var jag oerhört taggad. Även om jag hade slarvat med träning i tempoställning var ändå formen generellt bättre än nånsin tidigare. Faktum är att jag förbättrat mig varje år sen jag började cykelträna hösten 2004. Allt gick fint ända fram till Ringenloppet i mitten av juli. Under loppet fick jag dessa besvärliga extraslag som jag haft tidigare i perioder. Ofarliga, men väldigt irriterande. Jag är inte säker på vad som gör att de kommer, men jag misstänker magnesiumbrist. Nå, jag fullföljde loppet, men avstod varvloppet dagen efter.

Under en dryg månad fortsatte extraslagen under träning, om än avtagande. I mitten av augusti kunde jag börja träna mer normalt igen, men hade tappat prestanda. Nån mer tävling blev det inte under säsongen. Mest sved det att inte vara med på Bergakungatempot och Värnamotempot. Mina två prioriterade tävlingar och också de tävlingar jag siktat på att vara som bäst till. Mot slutet av augusti hade hjärtat lugnat ner sig så pass att jag i stort sett var besvärsfri, och jag tränade på som vanligt igen. Men utan träningsmål för säsongen och med höstvilan nära förestående, tyckte jag tydligen att det fick räcka. Åtminstone tyckte mitt undermedvetna det, för passen i början av september var inte bra alls. Därför beslöt jag fjärde september att höstvilan officiellt hade inträtt.

Planen var att inte cykla på en knapp vecka, för att sen köra igång igen med bara lugn distans blandat med några få pass av aningen hårdare karaktär, kanske snabbdistans. Detta fram till mitten av oktober, när jag skulle börja varva upp och gå in i den verkliga vinterträningen. Men det som i stället hände var att jag drog ut på segelturer, och på andra sätt undvek cyklingen. Inte sprang jag heller, så det blev ingen konditionsträning alls. En handfull styrketräningspass fick jag dock in. Alltid nåt, eller inte... Ju längre tiden gick desto mer smög sig lättjan på, och min tidigare vana att cykla och hålla igång, ersattes av vanan att inte träna. En viss oro för att hjärtbesvären skulle återkomma bidrog också till att jag tvekade inför att svänga benen över cykeln och rulla ut. Alltför länge.

I slutet av oktober hade jag fått nog. Då hade sju veckor utan träning förflutit, och jag var ur form. Vilopulsen hade ökat med 12-15 slag. Jag blev trött av att gå i trapporna på jobbet. Jag blev hängigare och sov sämre. Vi är inte gjorda för att sitta still! Så jag drog med mig kompisen C ut på en klassisk fikarunda norrut. Lugnt och städat tempo, med ett snabbt stopp på Tant Rut i Kungälv. Han kaffe, jag kladdkaka. Ljuvligt! Så underbart att vara igång igen! Jag förbannade mig själv för att jag inte hade gjort det tidigare. Men gjort är gjort. Nu gäller det att rädda det som räddas kan.

Under åtminstone det närmaste halvåret kommer bloggen huvudsakligen att handla om vad jag tränar, hur jag tränar, varför jag väljer att träna som jag gör och sen vad för resultat träningen ger. Jag planerar att göra egna tester regelbundet, i början av varje kalendermånad, där jag ser hur laktatnivåer, effektnivåer och puls förändras. Första testet genomförde jag 4 november, och det var sorgligt att se resultatet från det. Laktatet sticker iväg direkt. Nån platå på låg intensitet finns inte alls att se. Men den ska arbetas fram igen. Tyvärr testade jag mig aldrig när jag var som starkast i somras, men jag har effektdata från så gott som samtliga pass, så där finns jämförelsematerial. Som exempel körde jag 29 augusti ett pass på fyra timmar. 131 i snittpuls och 198 W i snitt. För några dagar sen körde jag ett fyratimmarspass på samma snittpuls, 131, men på 140 W i snitt. Ca 60 W back alltså. Tröskeleffekten har sjunkit med ungefär lika mycket. Gissningsvis ligger den på 220-225 W nu, jämfört med ca 285-290 W i somras.

Men nu ska jag tillbaks! Hur jag ska göra det och vad jag har för mål, det berättar jag om i kommande inlägg!