tisdag 26 januari 2016

Snöoväder och nytt timrekord!

Natten till 18 januari drabbades Göteborg med omnejd av ett rejält snöfall. Det kom 20-25 cm snö över en natt. Jag skulle jobba kväll, så under förmiddagen följde jag rapporteringen om kaoset. Kollektivtrafiken hade stora problem, stod det. Jaha, tänkte jag, då blir det cykel för att vara säker på att komma hem i rimlig tid. Så jag tog på mig rejält och gjorde i ordning crossen. Föga anade jag att cykelbanorna var väldigt dåligt plogade, särskilt inne i stan. Hälften av sträckan var ok, med bara ett tunt lager blöt modd. Bitvis i centrum var det ojämn, hårt packad snö som var nästan omöjlig att cykla på. Och en sträcka i närheten av Järnbrott var helt oplogad, och där fick jag pulsa fram i nästan knähög snö. Turligt nog var det bara hundratalet meter. Jag var för varmt klädd också, och kom fram dränkt av svett. Ungefär en timme rulltid, och kanske 70 minuter totaltid. Snittade 13 km/h ungefär. Sommartid går det mer än dubbelt så snabbt… Men jag kom fram, och jag kom hem senare. Fast jag såg ju att vägarna var helt rena och bussarna gick utan problem… Så kan det gå.

Nå, jag har fortfarande inte fått till all träning som jag vill, men det går visst bra ändå. Förra veckan bestämde jag mig halvspontant för att maxa under en timme, och sikta på att klara minst 300 W. Sist jag försökte var jag på god väg, men fick avbryta efter en trekvart på grund av överhettning. Nu var det inte lika varmt, och jag hade förbättrat mig ytterligare. Det kändes faktiskt rätt bra genom större delen av testet. Först mot slutet blev det slitigt, men aldrig så det var risk för att behöva avbryta. Tvärt om kände jag att det fanns några watt kvar att plocka ut ur benen, särskilt med ännu bättre kylning. Jag fick till hela 305 W i snitt (ca 290-295 "Monarkwatt"), med en snittpuls på 166 och en maxpuls på 177. Jag vägde mig precis innan passet, och vågen stannade på 68.3 kg, vilket ger 4.47 W/kg (ca 4.3 "Monarkwatt"/kg). I princip har jag då nått 4.5 W/kg som jag länge haft som riktmärke. Jag ståcyklade lite kort några gånger för att avlasta rumpan, som vanligt. Och som vanligt sjönk pulsen märkbart då, trots samma effekt. Jag är lite sugen på att köra en timme stående bara för att se vad jag skulle klara. En rätt akademisk siffra, eftersom det inte är så värst aero att ståcykla under exempelvis ett tempolopp… Jag har inte grävt djupt i träningsarkivet, men jag är rätt säker på att jag aldrig presterat bättre. Jag vet att jag kört tjugor på runt eller strax över 300 "Monarkwatt" tidigare, för några år sen, men det ska jämföras med att jag nog skulle klara 10-15 W mer än det i dag, minst.

Under veckan som gick fick jag också de nya cykeldelar som jag hade beställt från min "hovleverantör" i Tyskland: bike-components.de, med bland annat nya drev både för testcykeln och för tempo- och linjecykel. Därmed var det läge att börja tempoträningssäsongen. Två pass fick jag till. Glappet mellan upprätt sittställning och tempoställning är påtagligt, men inte fullt så stort som jag befarade. Det blev ett mindre antal kortare intervaller i närheten av tröskel. Jag ska öka på tempodosen under kommande veckor, för att riktigt nöta. Jag hoppas att det blir en tidig vår så jag kan komma ut på torra, plusgradiga vägar och köra tempocykeln utomhus. Kanske redan i början av mars.

I skrivande stund är jag sjuk. En än så länge mild förkylning. Förhoppningvis blir det inte mycket värre. Är på andra dygnet nu, och jag har mest lite heshet, torrhosta, sjukdomskänsla och trötthet, och lite kittlande känsla i luftvägarna. Ingen snuva, inget halsont, ingen feber. Jag känner mig piggare nu än i morse. Men förmiddagens planerade distanspass blev förstås inte av. Och morgondagens blir inte heller av. Jag hoppas att jag är fullt frisk på söndag. Mår jag bra på onsdag kväll kör jag ett lätt pass inomhus på torsdag kväll, bara för att inte få för långt uppehåll och tappa. 2-3 dygn är ju inget större problem och leder knappast till nån märkbar förlust.

För att trösta mig beställde jag nyss nya laktatteststickor. Drämde till med 75 st, så jag klarar våren. 7-8 per ramptest, och sen några för att testa under inomhusdistans och SST-pass. Även vid framtida maxningar som tjugor till Kompiskampen och entimmestest.

2 kommentarer:

  1. Vad använder du för laktattesterna? Har du skrivit om den testutrustningen någonstans? Typ vad det är för något, hur man använder den och lite hur du tycker att det fungerar nu när du använt den ett tag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag använder en Accutrend Plus. Själva mätenheten är hyfsat billig, ca 1300 kr just nu. Men teststickorna är dyra som skam. Fram till nu har jag köpt 25-pack för 37 euro (plus frakt), men den leverantören vägrar skicka utomlands nu. Näst billigaste jag har hittat, med pålitlig leverans, är en veterinärgrossist i Tyskland, och de tar runt 50 euro per 25-pack. Sen frakt på det också. Utöver det krävs nånting för att få ut blod ur fingrarna, och jag har valt engångslansetter. De är säkra och smidiga. Kostar under 2 kr/st om man köper 100-pack eller 200-pack.

      Det är lite pilligt att testa sig själv under tiden man cyklar, men med hjälp av en strykbräda har jag fått till ett arbetsbord i lagom höjd. Sen ett plastskynke över det för att skydda strykbrädan, och sen en stålbricka för att enkelt kunna hålla rent. Plus en rulle hushållspapper för att suga upp blodet innan det slutat droppa.

      Det fungerar bra i övrigt. Mätvärdena är rimliga och stämmer bra överens med sig själva över tid, och också mellan två provtagningar med en minut mellan (på konstant, låg belastning). Bara när jag misslyckas med att få ut tillräckligt med blod för att fylla testytan blir det tokigt. Tyvärr har jag dålig kapillärfyllnad, så det händer ungefär var fjärde gång kanske, att jag inte får ut nog med blod.

      Har man problem med att se blod, eller med nålstick, bör man avstå. Jag har inga problem med det alls, tack och lov.

      Radera