Nä, vet ni vad, jag lägger om kursen rejält framöver. Sen jag senast skrev här blev jag sjuk och i skrivande stund har det gått två veckor till helt utan träning. Bara till hälften på grund av sjukdom.
Andra hälften på grund av segling. Jo, veckan som gått har jag haft semester, och tillbringat den nästan helt och hållet i Hunnebo, och jag har hunnit med att fixa grejer på båten. Bland annat gick halva onsdagen åt att ta upp, spola och skrapa rent botten, bottenmåla och sjösätta igen. Nu går båten som en raket, efter att allt grönbrunt slem, grönt skägg, och havstulpaner försvunnit. Och när båten går bra är det otroligt roligt att segla. Visserligen blev det en misärtur i ösregn på torsdagen, men både fredag och lördag bjöd på underbar segling.
Summan hittills för juni är knappt 14 timmar träning. Ungefär motsvarande en normal vecka under sommaren. Fast utslaget på nästan fyra veckor… Formen är självfallet ännu mer i botten än för ett par veckor sen, och det känns därför inte som att det är nån poäng med att försöka tävla nåt mer den här säsongen. De tävlingar som i så fall var aktuella är bara ungefär fem veckor bort, och det är på tok för kort tid att hämta upp ungefär lika mycket tapp. Jag har visserligen ofta sagt att jag inte bryr mig om placeringar på tävlingar, och det stämmer för all del, men jag bryr mig faktiskt om placeringen relativt mig själv, om ni förstår vad jag menar. Att tävla när jag kanske bara har 80-85 procent av min normala kapacitet känns poänglöst.
Så, under några veckors tid har en annan plan växt fram inom mig.
Jag kommer att skära ner drastiskt på cykelträningen, till ett eller två pass per vecka. Total cykeltid per vecka 2-5 timmar, lite beroende på väder och lust. Minst ett intervallpass, motsvarande tröskelintervaller i nån form, och gärna på tempocykeln i tempoställning, eftersom jag har fattat beslutet att aldrig tävla i cykel annat än tempo framöver. Om det blir två pass, blir det andra passet kanske distans, eller ännu ett intervallpass. Humör, väder och sällskap får avgöra.
I stället kommer jag att växla in mer löpning. Minst två pass i veckan, och minst 90 minuter per vecka sammanlagt. Inledningsvis ostrukturerat, men med tiden förhoppningsvis mer ordnat med intervaller. Den inbördes fördelningen mellan passen får bli som den blir. Skulle det bli tre pass nån vecka gråter jag inte.
Den verkligt stora förändringen blir att jag ska lägga mycket mer tid i gymmet. Planen är att träna ofta, strukturerat och, efter en mjukare uppstartsperiod, hårt. Minst tre, och helst fyra, pass per vecka. Och när jag nu släppt cyklingen, där låg vikt har hög prio för mig, så ska jag även släppa det och tillåta mig att öka i vikt och då förhoppningsvis till största delen i form av ökad muskelmassa.
Både löpning och styrketräning är mycket lättare att planera in i vardagen. Båda utförs ensamt, så jag behöver inte synka ihop mig med andras tider och platser, och de funkar bra att göra i nära anslutning till jobb, särskilt styrketräningen. Båda funkar också mycket bra i dåligt väder, i mörker och nästan oavsett temperatur (inte bra när det är varmt dock). Kringtiden är mycket mindre dessutom. Ett cykelpass kan lätt ta mer än en timme extra i anspråk för på- och avklädning, viss transport och sånt. Löpning börjar direkt utanför dörren och kräver alltid mycket mindre mängd kläder oavsett årstid. Gymmet är nära, både här hemma och vid jobbet, och att byta om tar nån minut.
Konditionen, särskilt den aeroba kapaciteten, kommer att försämras enormt mycket. Där jag tidigare kunde vara nöjd med laktat på runt 1 mmol/L vid uthållighetsnivåer, får jag nog räkna med långt över 2 om några månader. Den lilla cykelträning som blir kvar, och några korta löppass, kan inte tillnärmelsevis kompensera för 6-10 timmar mindre konditionsträningstid per vecka. Men jag räknar ändå med att startsträckan blir betydligt kortare från en sån här "varmhållning", än från min totala träningspaus på sju veckor i början av hösten 2015. Och då nådde jag personliga rekord efter bara tre månaders vinterträning. Jag föreställer mig också att en kropp som har mer muskler, särskilt i ben och bål, också cyklar starkare. Så om jag återvänder till tävlingscyklingen, bör jag ha en betydligt bättre fysisk grund att stå på. Det kan också bli intressant att se hur maxeffekt i spurt påverkas av en markant ökad benstyrka. Inte för att jag ska vinna några spurtdueller i tempolopp, men bättre siffror är alltid kul!
Hur säsongen 2017 ser ut är ännu osäkert. Jag har fattat beslutet att jag bara kommer att lösa licens och tävla under säsongen om min privatekonomi förbättrats radikalt. Så mycket att jag både har råd att skaffa en hyfsad bil, och köra den ensam till alla tävlingar, och ha råd med boende på plats. Kanske tio tävlingar på en säsong nationellt, och några till lokalt. Om situationen ser ut att vara sån i december i år, då kommer jag i det läget att växla tillbaks till cykelspåret och träna järnet inför säsongen. Om inte, då är nog min "karriär" som cyklist över för överskådlig framtid. Mer tid för segling. Och det är ju inte fel!
måndag 27 juni 2016
tisdag 7 juni 2016
Damm, spindelväv och alldeles för mycket laktat…
Jaha, det här var ju inte bra… Tre månaders uppehåll i bloggen är ett misslyckande. Men jag har lätt för att halka ur vanor som inte är enkla. Nu ska jag göra ett försök att hålla liv i den igen.
Vad har hänt sen sist? Mindre än jag skulle önska. Jag gjorde ett laktattest här hemma i början av mars, och det var rätt ok. Inte alltför långt från de värden jag hade satt upp som mål för säsongen. Därefter gick det utför. Varför vet jag inte riktigt. En kombination av flera saker, skulle jag tro. När utomhussäsongen kommer igång på allvar brukar jag alltid få en prestandasvacka. Så har det varit alla år sen jag började träna hårdare för sju år sen. Jag har tolkat det som ett resultat av en övergång från vinterns strikta, strukturerade och stadiga intervallpass inomhus, till lekfullare, mindre intensiva och mer varierande intervaller, om ens det, utomhus. Det är förmodligen en del av förklaringen, kanske den dominerande. För jag har tappat ganska rejält i prestanda senaste kvartalet, mest från mitten av mars till slutet av april. Vi snackar 30-40 W ner på tröskeln, trots 8-15 timmar träning i veckan. Det borde inte vara möjligt, men så ser verkligheten ut. Bekräftat genom långa intervaller utomhus, laktattest inomhus och test med VO2/VCO2-mask hos Team HF i Mölndal i mitten av april. Mer om testerna i blogginlägg framöver.
Nyligen begrät jag min formsvacka på Facebook och berättade att jag på allvar (jo, faktiskt!) funderade på att lägga ner den seriösa cykelträningen och enbart fikacykla en gång i veckan under sommarhalvåret. Då fick jag en kommentar om att det kanske beror på pollen. Jag hade mycket riktigt haft svåra problem med luftvägarna av och till under perioden. Vissa dagar sved det så i luftvägarna att jag drog mig för att andas mer än ytligt, och jag blev andfådd bara av att gå i trappor på jobbet. Jag upplevde inte att det påverkade förmågan just när jag cyklade, men samtidigt kan jag inte bortse från min generella prestandaförsämring under perioden. Kanske är pollenallergi en betydande orsak? Nu känns det som om pollenbesvären är förbi för i år, så kanske kommer formen åter snart…
Efter att ha kört ett par linjelopp och GP-lopp i början av tävlingssäsongen konstaterade jag med viss sorg att jag inte längre känner mig trygg i klungan. Jag tänker hela tiden på kraschrisken, och att det på det vinglas och svajas friskt i klungan gör inte saken bättre. Linjeloppet på Fryksdalens 3-dagars bröt jag efter första varvet av två. På andra varvet var det två rejäla krascher, med sammanlagt säkert 20-25 cyklister inblandade. Minst två fick åka ambulans. En och annan cykel fick nog också plåstras om rejält efteråt. Jag vill vara hel och skadefri, och dessutom ger min försäkring ingen ersättning om cykeln skadas och jag har inte råd att skaffa en ny, så jag vågar inte längre riskera att tävla i klunga, så om inget dramatiskt förändras, så har jag redan kört mitt livs sista linjelopp. Jag kommer att sakna de där momenten när man mäter sig mot andra i en spurt eller uppför en backe, men det känns väldigt skönt att ha fattat beslutet ändå.
Då återstår bara tempolopp i olika former. Tyvärr finns det inte så många, och eftersom jag åter är utan bil blir även transporter till och från loppen ett problem. I år är det bara mellan ett och tre nationella tempolopp som jag ska köra. Tempot i Värnamo i början av augusti. VSM-tempot helgen innan, och VSM-partempot om jag hittar en lämplig partner för det. Jag hade kunnat tänka mig VNM i Sunne också, men det är samma helg som Värnamo. Och då kör jag hellre Värnamo, både för att jag tycker bättre om banan, och för att det är närmare. Utöver de nationella tävlingarna finns det ett lite antal lokala tempolopp också. Diserödstempot norr om Kungälv, som Partille CK arrangerar, och sen Bergakungatempot som Hisingens CK står för. Kanske finns det fler, men jag har inte detaljstuderat kalendern än.
De helger jag inte ska på tävlingar, dvs de flesta, kan jag i stället ägna åt antingen hårda distanspass solo, eller segling. Ibland kombinerat genom att jag transportcyklar till och från Hunnebo där segelbåten finns.
Men, för att blicka framåt. Min mentala svacka under maj resulterade i en period med två veckor helt utan konditionsträning. Följt av en vecka med ett litet antal pass. Följt av en vecka med bara två pass och sen massa segling. Plus några löppass. Så i runda slängar tre veckor utan träning, lite förenklat. Naturligtvis har jag tappat ännu mer än under mars/april när jag ju ändå tränade hela tiden. Tröskeln är nu troligtvis nere runt 250-255 W, från kanske 310 W i januari. Katastrof, men så går det när man inte tränar!
Framöver ska jag ändå fokusera på att få upp tröskeln igen. Det blir ganska få pass ihop med andra (eftersom de är rätt värdelösa för tröskeleffekt - det blir antingen distanstempo eller anaerobt, och inget däremellan), och massa solonötande, till stor del på tempocykeln. Så bloggen framöver ska förhoppningsvis likna lite hur den såg ut under senhösten och vintern, med raska framsteg. Det vore onekligen kul om jag i slutet av juli kunde köra 45 minuterspass i tempoställning på strax under 300 W. Det är fullt realistiskt sett till min inneboende kapacitet. Sett till mitt syreupptag borde 330-340 W vara möjligt på tröskeln. Men att få till det genom träning, särskilt sommartid när det oftast är för varmt för att träna strukturerat och hårt, det är inte så lätt. Men 290-295 W i 45 minuter i tempoställning, då är jag mer än nöjd. Borde motsvara 305-310 W i vanlig sittställning. Kan jag dessutom genomföra det utan att börja öka i vikt igen, blir det ännu bättre. Senaste veckorna har jag skvalpat strax över 67 kg. Under 65 kg i början av augusti vore skoj. Men under 67 kg då är mer realistiskt.
Nu är det dags att sova. Det behövs också, utöver träning och mat.
Vad har hänt sen sist? Mindre än jag skulle önska. Jag gjorde ett laktattest här hemma i början av mars, och det var rätt ok. Inte alltför långt från de värden jag hade satt upp som mål för säsongen. Därefter gick det utför. Varför vet jag inte riktigt. En kombination av flera saker, skulle jag tro. När utomhussäsongen kommer igång på allvar brukar jag alltid få en prestandasvacka. Så har det varit alla år sen jag började träna hårdare för sju år sen. Jag har tolkat det som ett resultat av en övergång från vinterns strikta, strukturerade och stadiga intervallpass inomhus, till lekfullare, mindre intensiva och mer varierande intervaller, om ens det, utomhus. Det är förmodligen en del av förklaringen, kanske den dominerande. För jag har tappat ganska rejält i prestanda senaste kvartalet, mest från mitten av mars till slutet av april. Vi snackar 30-40 W ner på tröskeln, trots 8-15 timmar träning i veckan. Det borde inte vara möjligt, men så ser verkligheten ut. Bekräftat genom långa intervaller utomhus, laktattest inomhus och test med VO2/VCO2-mask hos Team HF i Mölndal i mitten av april. Mer om testerna i blogginlägg framöver.
Nyligen begrät jag min formsvacka på Facebook och berättade att jag på allvar (jo, faktiskt!) funderade på att lägga ner den seriösa cykelträningen och enbart fikacykla en gång i veckan under sommarhalvåret. Då fick jag en kommentar om att det kanske beror på pollen. Jag hade mycket riktigt haft svåra problem med luftvägarna av och till under perioden. Vissa dagar sved det så i luftvägarna att jag drog mig för att andas mer än ytligt, och jag blev andfådd bara av att gå i trappor på jobbet. Jag upplevde inte att det påverkade förmågan just när jag cyklade, men samtidigt kan jag inte bortse från min generella prestandaförsämring under perioden. Kanske är pollenallergi en betydande orsak? Nu känns det som om pollenbesvären är förbi för i år, så kanske kommer formen åter snart…
Efter att ha kört ett par linjelopp och GP-lopp i början av tävlingssäsongen konstaterade jag med viss sorg att jag inte längre känner mig trygg i klungan. Jag tänker hela tiden på kraschrisken, och att det på det vinglas och svajas friskt i klungan gör inte saken bättre. Linjeloppet på Fryksdalens 3-dagars bröt jag efter första varvet av två. På andra varvet var det två rejäla krascher, med sammanlagt säkert 20-25 cyklister inblandade. Minst två fick åka ambulans. En och annan cykel fick nog också plåstras om rejält efteråt. Jag vill vara hel och skadefri, och dessutom ger min försäkring ingen ersättning om cykeln skadas och jag har inte råd att skaffa en ny, så jag vågar inte längre riskera att tävla i klunga, så om inget dramatiskt förändras, så har jag redan kört mitt livs sista linjelopp. Jag kommer att sakna de där momenten när man mäter sig mot andra i en spurt eller uppför en backe, men det känns väldigt skönt att ha fattat beslutet ändå.
Då återstår bara tempolopp i olika former. Tyvärr finns det inte så många, och eftersom jag åter är utan bil blir även transporter till och från loppen ett problem. I år är det bara mellan ett och tre nationella tempolopp som jag ska köra. Tempot i Värnamo i början av augusti. VSM-tempot helgen innan, och VSM-partempot om jag hittar en lämplig partner för det. Jag hade kunnat tänka mig VNM i Sunne också, men det är samma helg som Värnamo. Och då kör jag hellre Värnamo, både för att jag tycker bättre om banan, och för att det är närmare. Utöver de nationella tävlingarna finns det ett lite antal lokala tempolopp också. Diserödstempot norr om Kungälv, som Partille CK arrangerar, och sen Bergakungatempot som Hisingens CK står för. Kanske finns det fler, men jag har inte detaljstuderat kalendern än.
De helger jag inte ska på tävlingar, dvs de flesta, kan jag i stället ägna åt antingen hårda distanspass solo, eller segling. Ibland kombinerat genom att jag transportcyklar till och från Hunnebo där segelbåten finns.
Men, för att blicka framåt. Min mentala svacka under maj resulterade i en period med två veckor helt utan konditionsträning. Följt av en vecka med ett litet antal pass. Följt av en vecka med bara två pass och sen massa segling. Plus några löppass. Så i runda slängar tre veckor utan träning, lite förenklat. Naturligtvis har jag tappat ännu mer än under mars/april när jag ju ändå tränade hela tiden. Tröskeln är nu troligtvis nere runt 250-255 W, från kanske 310 W i januari. Katastrof, men så går det när man inte tränar!
Framöver ska jag ändå fokusera på att få upp tröskeln igen. Det blir ganska få pass ihop med andra (eftersom de är rätt värdelösa för tröskeleffekt - det blir antingen distanstempo eller anaerobt, och inget däremellan), och massa solonötande, till stor del på tempocykeln. Så bloggen framöver ska förhoppningsvis likna lite hur den såg ut under senhösten och vintern, med raska framsteg. Det vore onekligen kul om jag i slutet av juli kunde köra 45 minuterspass i tempoställning på strax under 300 W. Det är fullt realistiskt sett till min inneboende kapacitet. Sett till mitt syreupptag borde 330-340 W vara möjligt på tröskeln. Men att få till det genom träning, särskilt sommartid när det oftast är för varmt för att träna strukturerat och hårt, det är inte så lätt. Men 290-295 W i 45 minuter i tempoställning, då är jag mer än nöjd. Borde motsvara 305-310 W i vanlig sittställning. Kan jag dessutom genomföra det utan att börja öka i vikt igen, blir det ännu bättre. Senaste veckorna har jag skvalpat strax över 67 kg. Under 65 kg i början av augusti vore skoj. Men under 67 kg då är mer realistiskt.
Nu är det dags att sova. Det behövs också, utöver träning och mat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)